Marimekko – från vaxdukar till modehus
När Viljo Ratia 1949 köpte textilföretaget Printex hade han ingen aning om vad det skulle bli av hans verksamhet. Hans vaxdukar sålde inte som förväntat – men hans fru Armi Ratia hade redan startat upp ett sidoprojekt som skulle komma att bli ett internationellt modehus.
Armi Ratias projekt fick namnet Marimekko. Verksamheten skulle med sina formgivare skapa avant garde-mönster och befriande silhuetter för att uppmuntra kvinnor att uttrycka sig fritt. Dessa värderingar resonerade med tidens andra på 1960- och 1970-talet – vilket uppmärksammade Marimekko internationellt i diskussionen kring mode och design. – Som ett av världens första livsstilsmärken tror jag också att Marimekkos tydliga designstrategi är mycket relevant i världen idag – kanske mer än någonsin tidigare, berättar Minna Kemell-Kutvonen, som arbetat för Marimekko i snart 30 år och är ansvarig för design- och produktutveckling för heminredning och tryck. Hon började arbeta på Marimekko som designassistent medan hon fortfarande studerade och blev därefter anställd av Armi Ratia själv.
Med sina vågade mönster och starka färger hade Marimekko sin första modeshow 20 maj 1951, innan det ens var ett registrerat företag. Året efter öppnade märket sin första butik i Helsingfors – och därefter börjar resan till vad som skulle göra Marimekko till vad det är i dag. 1960 köpte Jacqueline Kennedy sju Marimekko-klänningar, varav en hon bar på omslaget av Sports Illustrated. Företaget tog fart och fler fick nys om det lekfulla modehuset, som i samma veva börjar tillverka heminredning och accessoarer i vågade och färgsstarka mönster.
Fram till 1964 var det däremot förbud på att tillverka vad som i dag är ikoniskt för Marimekko – alla sorters blommönster. Armi Ratia menade att blommor är finare i verkligheten än på tyger. Å andra sidan ville hon skapa något nytt som skulle passa behoven i det moderna livet istället för de blommiga mönster som redan dominerade textilvärlden. – Designern Maija Isola tog ingen hänsyn till till hennes order, och satte i protest igång med att designa det röda Unikko-mönstret tillsammans med en hel serie blommönster. Kanske inspirerad av sina egna vallmoer som växte i hennes trädgård, berättar Minna Kemell-Kutvonen.
Mönstret var grafiskt och distinkt, och när Armi Ratia såg det inkluderade hon omedelbart designen i Marimekkos samling. – Det mönstret symboliserar i dag uttrycksförmågan att låta inspirerande människor följa sitt hjärta och frigöra sin kreativitet. Genom åren har mönstret blivit som en symbol för Marimekko.
På 1970-talet tecknades de första utländska licensavtalen i Japan och USA – och långt senare, på 2000-talet, tillverkas fortfarande nya bästsäljare av Marimekko. Bland annat Oiva-servisen, av Sami Ruotsalainen, som landade i butik 2009 och blev en succé. – Marimekkos tryck återspeglar på ett fascinerande sätt Finlands geografiska läge mellan öst och väst. Där det enkla, rena och grafiska kommer från från Skandinavien, medan de rika, dekorativa och djärva färgerna representerar vårt slaviska inflytande, berättar Minna Kemell-Kutvonen.
Den globala expansionen har under de senaste åren varit i full gång, med flaggskeppsbutiker i bland annat New York och Sydney och nyöppnade butiker runt om i Asien. Marimekko har haft samarbeten med Converse och Banana Republic, och i dag används cirka en miljon meter tyg per år för att skapa kläder, påsar och kökstextilier. Kläderna presenteras även på modeveckorna i Tokyo, New York, Stockholm och Köpenhamns. I sitt arkiv finns över 3 500 mönster, och vid varje ny kollektion plockar nuvarande designers godbitar från förr och kombinerar med det nya. Fortfarande tillverkas tygerna i Marimekkos egna textilfabrik i Helsingfors. Där utskriftskapaciteten tredubblades under 2011 när de började använda sig av en ny roterande tryckmaskin. – Vi använder oss av mer traditionella tekniker som både skapar intensiva och långvariga färgämnen – eftersom vi tror att vara en pionjär i mönsterdesign går hand i hand med egenproduktion.
