Flackarps skolväg 89

Jag har låtit Björn Ranelid skriva några rader om de känslor han fick när han besökte familjen och Flackarps Patronage en vacker sommardag i augusti. Björn och jag tillbringade en eftermiddag på denna underbara plats, vi gick tillsammans med ägarna runt och kikade i lador, hus och trädgårdar. Hans mycket karakteristiska text ger er en bild av de känslor som uppstod. Läs och begrunda: Flackarp Patronage den 8 augusti 2024, Björn Ranelid: Bär ditt barn som den sista droppen vatten. Människan kan aldrig färdas längre bort än till sitt eget hjärta och den resan sker utan visum och pass. Vi går långt för att upptäcka ett mirakel och glömmer att det finns inom oss själva. Vi fridlyser gullviva, nattviol och johannesnycklar i Sverige, men inte barnen. Små flickor och pojkar flyger och sätter sig på gamla telefontrådar och avlyssnar de vuxna människornas samtal. En dag skriver de ner vår skuld med en skrift som ingen kan utplåna och förvanska. Jag säger de orden när jag sitter i Emma och Henrik Trolles kök i deras vackra hus i Flackarps kyrkby. Vi talar om resor, drömmar i livet och de fyra årstiderna i Sverige. De bjuder mig på kaffe och bröd. De ämnar flytta till Spanien men de älskar sin bostad i Sverige. Flackarp kommer att leva kvar i deras hjärtan. Alla äventyr tar avstamp i människans förflutna. Här och där, hit och dit är syskon både i språket och i minnet. Jag säger: Låt solen lysa över alla barn. I nästa ögonblick kommer dottern i familjen Trolle ner till köket. Hon har sitt rum på ovanvåningen i det rymliga huset. Flickan heter Embla och enligt den nordiska mytologin var Embla den första kvinnan i världen. Ordet är mänsklighetens främsta uppfinning och det uppstår från döden när du läser det. Så sker nu i ätten Trolles hus i Flackarps kyrkby. Fem eller tio meter under markytan i bygden har arkeologer funnit smycken av guld och olika redskap som vittnar om sten- och järnåldern. Varje människa existerar i endast ett exemplar och när hon är borta kan hon inte ersättas av någon annan. Så lyder mänsklighetens viktigaste mening, ty det betyder att ingen har rätt att dräpa sin nästa. Den omistliga etiken och moralen får ledigt plats på köksbordet. Leva är att simma från stranden jag till stranden du i havet vi. Emma minns mina ord från finalen i Melodifestivalen år 2012. Jag tar emot en påtår av kaffe och breder ännu en skiva av brödet. Jag trivs i familjen Trolles sällskap. Fastigheten lägger kinden mot landsbygden och man kan räkna sina andetag till Malmö. Huset har en själ. Det är gångavstånd till Lund och pågatåget stannar i Flackarp. Cykelvägen är fridlyst från bilar. Jag var Henrik Trolles lärare i filosofi på ett gymnasium i Ystad. Han minns många av mina lektioner i det ämnet. Vi talar om stort och smått vid köksbordet medan vi dricker kaffe och äter av brödet. Henrik är utbildad civilingenjör och han har byggt ett par bilar som nu står i en rymlig hangar på tomten. Där finns också en loge och ett stall. Ett fem meter högt kors av trä är kvar som ett minne av kyrkan i Flackarp. Det finns anor och en riklig källa i människans historia här. Mamma Emma och pappa Henrik bär fortfarande Embla och sonen Oden som den sista droppen vatten. De må flytta till Spanien, men de vet att de aldrig kommer längre än till sina egna hjärtan. Där lever Flackarps kyrkby i en särskild kammare. Björn Ranelid, den 8 augusti i nådens år 2024. En mer praktisk beskrivning av gården är följande: Huvudbyggnaden med massor a