Repslagaregatan 1B

Sinnebilden av ett gatuhus i gamla stan. Ljust ockragul stänkputs. Spröjsade fönster med slätputsade omfattningar. Varmrött enkupigt tegeltak. Skvallerspegel på gaveln. Den soldränkta innergården i sydväst, några steg från kajen. Medelhav i miniformat. Den lilla lättskötta, insynsskyddade trädgården, snarast en väl tilltagen uteplats, är varm och vindstilla när vinden ligger på från havet. Murgröna klär plank och mur med blanka mörkgröna blad. Vinrankan slingrar sig, knotig och rikbärande. Fikonen mognar. Från både köket och stora sovrummet mot öster betraktar man hamnens liv och havets föränderliga skådespel. Där lägger tullkryssaren till vid kaj. Där följer måsarna fiskebåtarna på väg in i hemmahamnen. Där sätter scouternas smäckra segelfartyg Sarpen kurs mot Bornholm. Verandakänsla i vardagsrummet. Eld i spisen när det skymmer. Dörren öppen mot sensommarkvällen. Kvällspromenaden runt kvarteret. Sorlet. Klirret. Skratten. Dofterna. Fullsatt på uteserveringarna. Staden är medeltida, ålderdomlig. Kullerstensbelagda, trånga strädden. Yviga rosor och stockrosor tycks växa ur trottoarernas sten. Fiskehamn och torghandel. Låga längor och gatuhus. Stränder och segelbåtar. Trygga skolor och knappt tjugotusen fastboende själar i kommunen. En småstadsidyll, jovisst. Men vital och livskraftig! Tack vare gångna tiders livliga sjöfart har Österlens huvudstad haft utblick mot världen sedan århundraden. Djupa rötter bakåt ger kraft att växa framåt.