Det är på landsbygden man får uppleva det riktiga portugisiska vardagslivet.

Tidig lördagsmorgon, Algarve. I det böljande medelhavslandskapet ligger den sömniga medeltidsstaden Loulé tryggt inbäddad. Ungefär en mil bort: Algarvekusten. Kritvita stränder, Atlantens stora blå – och mängder med turister. Söker man sig inåt land, hit till Loulé, möter man det traditionella Algarve, långt bort från Foppatofflor, menyer på nordiska språk och stora hotellkedjor.

– Det är här på landsbygden man får uppleva det portugisiska vardagslivet. Just Loulé är en gammal köpmansstad som fullkomligt osar historia. Den arabiska arkitekturen som kännetecknar staden uppkom i samband med att morerna erövrade den på 700-talet. De styrde området i över 500 år, vilket fortfarande syns tydligt i allt från vår matkultur till sätt att leva, berättar arkeologen Isabel Luzia, som är vår guide för dagen.

Vi passerar en medeltidsport. Hon fortsätter:

– Just nu gräver jag och mitt team ut ett gammalt hamam-bad vi hittat under ett hus, helt komplett med både ett varmt och kallt uråldrigt uppvärmningssystem. Vi når Loulés traditionella bondemarknad. På de vältrampade gatstenarna står otaliga mängder träbackar, fyllda med lokalt odlad purjolök, gula och röda mangofrukter och enorma tomater i alla dess former. Här är det ett virrvarr av människor som prutar och klämmer på dignande högar färska fikon och rader av korv – stoppad med kött från den portugisiska svarta grisen porco preto, vars diet av vilda örter och ekollon ger köttet en säregen rik och nötig smak.

Vacker vandringsled

Vi följer den strida strömmen av lokalbor med dramatenvagnar in i den art nouveau-inspirerade byggnaden Mercado Municipal de Loulé, byggd 1908 med fyra hallonröda moriskinspirerade kupoler i varje hörn. Här inne är det dagens fångst som erbjuds och på isbäddar ligger tigerräkor, ostron och svärdfisk på parad. Vill man själv slippa tillaga dessa läckerheter finns en av stadens mysigaste restauranger bara ett stenkast därifrån. På familjära 11 da Villa kan man parkera sig under restaurangens stora tegelvalv till tak och njuta av nationalrätten Bacalhau, saltad och torkad torsk, samtidigt som tonerna från det lokala livebandet studsar mellan väggarna.

Mitt emellan bergen och kusten, precis ovanför Loulé, passerar den 300 kilometer långa vandringsleden Via Algarviana. Om man känner sig spänstig kan man gå hela vägen, från Atlanten i väst till den spanska gränsen i öst, på runt 14 dagar. Är man inte riktigt lika strapatsrik kan ett dagsbesök till naturområdet Fonte Benémola vara en bra idé. Längs med stigarna trängs enorma aloe vera-plantor med rosmarinbuskar. Även träd med den söta, lilla frukten medronho. När de runda frukterna, som liknar jordgubbar, skiftar färg från gult till rött plockar man dem och gör ett eldigt brännvin av saften.

– När man plockar frukten har den runt 7 procent alkohol i sig, efter destillering runt 50 procent. Det var Carl von Linné som gav frukten dess latinska namn, arbutus unedo, som betyder ungefär ”Jag tar en”. Men man ska akta sig för att ta för många, man kan faktiskt bli rätt full, säger vandringsguiden Alexis Morgan och skrattar.

Ny resort

Där Fonte Benémola slutar tar lummiga, gröna dalar med stora korkekar vid. På platsen växer det just nu fram ett helt nytt bostadsområde under namnet Ombria Resort. Man har redan kommit en bit på väg, den vackra golfbanan med 18 hål är redan på plats, ritad av arkitekten Jorge Santana da Silva. Vi stannar till vid den gamla floden som rinner genom både golfbanan och mellan husen.

– Ombria Resort är designat så att det ska vara helt integrerat med regionen, men man kan se designen som en sorts lantlig lyx om man så vill, säger Julio Delgado, vd för Ombria Resort. Det är viktigt för oss att respektera de lokala byarna i närheten som fått stå modell för resortens utseende, säger han.

Från kullarna har man utsikt över den lilla vingården Quinta da Tôr som drivs av lokalbon Mário Santos.

– När jag köpte vingården fanns det inga vita druvor här, de har svårt att tåla det här klimatet. Men nu har vi faktiskt fått igång en bra produktion av vitt vin med tåliga druvor, berättar Mário. Det är jag själv som byggt maskinen som fyller flaskorna med vin, vi korkar igen flaskorna för hand med kork från Algarve och vissa av druvorna pressar vi för hand. Jag gillar det småskaliga livet här – det är här inåt landet som det autentiska Algarve finns, säger Mário och blickar drömskt ut över fälten av vinrankor. Och visst är det så.